Avfall Sverige debatterar i Västerbottenkuriren gällande felsortering av avfall som kostar kommunerna pengar. Kostnader som producenterna skulle tagit om hanteringen varit korrekt.
https://www.vk.se/2025-06-09/debatt-all-kallsortering-bor-vara-lika-mycket-vard-ffeda
Det är rimligt men kommunerna behöver även vara ett föredöme och inte fuska i sin egen hantering av avfall.
Idag hanteras den största mängden hygienprodukter som ofarligt avfall i plastfraktionen (och behöver ersättas av producenterna) när det egentligen utgör farligt avfall och ska hanteras av kommunerna. Anledningen till att man inte vill sortera ej helt tömda flaskor som farligt avfall är att det kostar pengar och kräver administration. Man tar helt enkelt en ”genväg”.
Men det går emot EU:s avfallslagstiftning och har blivit en het potatis eftersom kemikaliebranschen vill att det fortsätter vara enkelt att bli av med farliga kemikalier (då är de även lättare att köpa) och verksamhetsutövarna inte vill skapa merjobb och kostnader. Det finns helt enkelt inget incitament i marknaden att göra rätt. Därför behövs tillsyn och en ny vägledning från Naturvårdsverket som inte följer vare sig svensk lagstiftning (försiktighetsprincipen) eller EU:s lagstiftning – i sina rekommendationer att använda handspritsförpackningar i ”Normalfallet” ska sorteras som plast. Det ska de inte alls göras, om det inte är nominellt tömda ex. droppfria och bedömda som fria från faror.
Brandfarliga kemikalier i insamlingen skapar risker både för människor och miljö i avfallskedjan nedströms.
Vi på BGHR har startat THINK GREEN för att påminna om riskerna för stora katastrofer om man inte stoppar saker som är fel i tid. THINK PINK var inte bara Sveriges största miljökatastrof när det kom till avfall och rättsprocess utan även den mest onödiga. Tidigt gjordes försök att stoppa den men kommunerna lät den pågå under lång tid. Vi ser fram emot ett större ansvar från kommunernas verksamheter.
Svar på debattartikel i Västerbottens-Kuriren
Tillverkarna tvingas stå för notan – för samhällets felhantering av farliga kemikalier i förpackningsavfallet
Det strider mot principen om att förorenaren ska betala, och förorenade förpackningar i förpackningsavfallet bidrar till att fördröja omställningen till mer hållbara kemikalier.
Under pandemin ökade användningen av etanolbaserade desinfektionsmedel lavinartat. Konsekvenserna ser vi nu: miljontals handspritsförpackningar felaktigt sorteras som vanligt förpackningsavfall – trots att de fortfarande innehåller brandfarliga kemikalier.
Detta är inte ett marginellt problem. Det handlar om:
- Stora mängder förpackningar med utgånget datum
- Städföretag som enligt rutiner byter flaskor innan de är tömda
- Förpackningar med låg tömningsgrad av konstruktion
Enligt Avfall Sveriges egen vägledning krävs att en förpackning som innehållit brandfarlig kemikalie ska stå upp och ned i fem minuter utan att en enda droppe kommer ut – först då kan den klassas som droppfri och hanteras som ofarligt förpackningsmaterial. Detta är inte en rekommendation, utan ett villkor som följer av gällande föreskrifter.
Trots detta är efterlevnaden närmast obefintlig.
Det verkliga resultatet?
- Producenter tvingas betala för avfall som skulle klassats som farligt – ett ansvar som egentligen ligger på verksamhetsutövaren där avfallet uppstår.
- Kommuner sorterar otömda förpackningar med farliga ämnen som återvinningsbart avfall, i strid med både försiktighetsprincipen i miljöbalken, avfallsförordningen och gällande CLP-regelverk.
- Detta leder till miljörisker, arbetsmiljörisker i avfallsleden, och ett haveri som riskerar att slå undan benen för hela idén om ett rättvist och fungerande producentansvar.
Det är ett systemfel – och det är ett tyst systemfel.
Jurister inom Avfall Sverige känner väl till problemet, men kostnaden för korrekt hantering av farligt avfall gör att frågan sopas under mattan. Även producentansvarsorganisationer har blivit tystade i frågor som utmanar den kemikaliedominerade status quo.
Vi i Branschorganisationen för Grön Hygien och Rengöring (BGHR) menar att det här inte får fortgå.
Att inte följa lagstiftningen är inte hållbarhet.
Att ignorera föreskrifter är inte cirkulärt.
Att tysta debatt är inte innovation.
Det är dags att på allvar tala om:
- Producentansvar på rätt nivå, för rätt avfall
- Miljörisker kopplade till kommunal hantering, där offentlig sektor ska visa ett gott föredöme inte fuska
- Rättssäkerhet i klassificering av avfall, inte godtyckliga bedömningar
Varje förpackning som hanteras fel är ett tappat ansvar.
Och ett svek mot både klimatmål, kemikaliestrategi och cirkulär ekonomi.
Vi kräver att Avfall Sverige tar sitt ansvar – inte bara i vägledning, utan i praktisk efterlevnad.
Vi kräver en öppen debatt där myndigheter, kommuner, producenter och bransch gemensamt tar ansvar för en fungerande, laglig och hållbar avfallshantering.
BGHR – Branschorganisationen för Grön Hygien och Rengöring
Anders Karlsson
Ordförande
www.bghr.se