När EU försöker reglera farliga kemikalier, minska plastföroreningar och skydda människors hälsa, aktiveras en kraftfull motreaktion: den kemiska industrins lobbyorganisationer. Dessa arbetar i det tysta men med stor kraft – inte bara mot ny lagstiftning, utan också för att påverka myndigheter, kommuner, offentliga aktörer och medier.
En aktuell skandal avslöjades av Politico, där det framgick att en lobbyist från etanolindustrin skrivit EU-parlamentsfrågor åt en ledamot från extremhögern, i syfte att bromsa klimatreformer. Men det som sker i Bryssel har direkta paralleller i Sverige – där organisationer som BPHR, AISE, IKEM och Alcohol Task Force tillsammans styr både kemikaliepolitiken och hur verkligheten får beskrivas.
I Sverige har även tidigare anställda inom kemikalieindustrin vittnat om kartellbildning av bolagen som levererar spritbaserade hygienprodukter till vården.
Systematisk påverkan – och tystande
Privata och publika verksamheter påverkas av medlemmarna och intresseorganisationerna till att välja ohållbara kemikalier.
Lyreco har pressats att utesluta leverantörer som erbjuder hållbara alternativ av befintliga kemikalieleverantörer.
Helsingborgs Stad och övriga Sveriges publika sektor har fått information om att ”branschen” inte tycker att de obetalda skatterna är tydliga, medan Skatteverket anser att de är både tydliga och gäller vilket fått verksamheterna att köpa stora mängder oskattade produkter
Skatteverket själva köper oskattade produkter av Lyreco
Systembolaget som normalt sett propagerar för alkohol och skatt nöjer sig med att leverantörer som inte betalat skatten för etanolen de senaste 12 åren lovat att betala skatten i efterhand.
I Sverige har flera myndigheter och organisationer påverkats att ändra eller dra tillbaka publicerat material efter att industrin agerat:
- Näringslivets producentansvar har avpublicerat en artikel om hur de anser att Naturvårdsverket behöver förtydliga vägledningen kring hantering av förpackningar som innehållit farliga kemikalier och att det inte kan vara en godtycklig bedömning som utgör grund för vart förpackningen hamnar.
- Naturvårdsverket har ändrat tidigare vägledningar om hur man ska hantera förpackningar med kemikalier efter påtryckningar.
- Avfall Sverige har tystats och gett vägledningar som går emot deras egna guider för klassificering av farligt avfall
Detta har lett till att Sverige idag har EU:s mest tillåtande (och därmed farligaste) tolkning av hur man får sortera förpackningar som innehållit farliga kemikalier. Där andra länder kräver att sådana restförpackningar klassas som farligt avfall, tillåts i Sverige förpackningen återvinns som plast. Detta trots att varken insamlingsbolagen eller Svensk plaståtervinning vill ha förpackningar i plastfraktionen som innehåller brandfarliga kemikalier.
Tippbränderna ökar – och industrin bär ansvaret
Att tillåta plastförpackningar med brandfarliga kemikalier i återvinningen innebär inte bara att man bryter mot EU:s avfallslagstiftning – det utgör även en konkret brandrisk.
Antalet bränder i återvinningsanläggningar, sopbilar och sorteringscentraler har ökat i Sverige de senaste åren. Flera av dessa har misstänkts ha koppling till felaktigt sorterade farligt avfall – något som både Naturvårdsverket och MSB tidigare varnade för, men där lobbyn har lyckats dämpa åtgärderna.
Exempel på påverkan från BPHR, AISE och IKEM
- Förnekar att alkoholfria alternativ finns, trots välkända godkända och mer effektiva produkter.
- Falskt marknadsför handsprit som “skonsam”, i strid med artikel 72 i biocidförordningen (BPR).
- Späder på förvirring om punktskatten på bekämpningsmedel för att bibehålla ett priskrig som gynnar alkoholprodukter.
- Desinformation om avfallsklassning, trots tydliga EU-regler.
- Motverkar att hållbara alternativ upphandlas, ofta genom påverkan på vägledande texter, där produkter upphandlas i % sprit istället för funktion av produkten.
I styrelsen på BPHR sitter 7 av 9 styrelseledamöter i styrelser på bolag som tillverkar handsprit.
Sveriges Riksdag arrangerade genom Jytte Guteland (S) ett möte för att lyfta vikten av att bevara etanolbaserad desinfektion. Jytte är även ledamot i insynsgruppen för Kemikalieinspektionen. Inga andra alternativ eller alternativa röster bjuds in.
När Svenska Språkrådet, Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen byter ut termen ”handsprit” mot ”handdesinfektion” för att bättre spegla de många tillgängliga alternativen, borde även politiker och inköpare följa efter. De bör undvika att främja eller upphandla enskilda kemiska ämnen och istället fokusera på helhetslösningar och funktion, i enlighet med både Sveriges och EU:s miljömål samt kemikaliestrategier.
Alcohol Task Force
I EU:s försök att utreda om det går att förbjuda etanol i desinfektionsprodukter uppger en sammanslutning av etanolproducenterna att det idag saknas alternativ och att det skulle kosta flera miljoner Euro att utveckla. Kostnaden är relevant i sammanhanget men man utesluter det faktum att det redan idag finns flera verksamma och mer hållbara alternativ som skulle kunna förverkliga en substitution och ersätta alkoholberoendet med mer hållbara alternativ.
Etanol beskrivs som den universella lösningen. I realiteten har etanol en begränsad effekt både i vilket spektrum och under vilken tid som den antibakteriella effekten verkar (20-30s och mer effektiv mot bakterier än virus). Men marknadsföringen av att sprit är det effektivaste sättet att desinficera händerna är pågående. I vården i Sverige fasas till och med tvål & vatten, trots en dokumenterat högre rengörande effekt än handsprit, ut till fördel för handsprit.
Resultatet: Sverige, likt många andra medlemsländer, fortsatte att “bada i alkohol” – trots att detta inte hindrade virusets spridning.
Vi måste vända detta – för barns, patienters och miljöns skull
Den industriella påverkan skadar inte bara förtroendet för myndigheter – den utsätter också barn, brukare och anställda för risker:
- Hudirritation, allergier och ökad känslighet.
- Brandfara och kemikalieexponering i vårdmiljöer.
- Miljörisker vid felaktig avfallshantering.
- Undertryckande av hållbar innovation.
BGHR kräver:
- Att oberoende granskning görs av hur branschorganisationer påverkat Naturvårdsverket, Avfall Sverige, kommuner och regioner samt distributörer.
- Att vägledningar för avfall med farliga kemikalier uppdateras i enlighet med EU-lag.
- Att produkter som bryter mot marknadsföringsförbud i BPR dras tillbaka.
- Att offentlig upphandling ger verkligt utrymme för alkoholfria och icke-farliga hygienlösningar.
- Att gällande skatter ska betalas och att kemikalieindustrin får betala de skatterna man undvikit.
- Att ansvar utkrävs för bränder kopplade till felhanterat avfall.
Det är dags att kemisk industri inte längre tillåts formulera vår politik, våra vägledningar – eller våra upphandlingsvillkor.
Vill du medverka? Kontakta BGHR – vi arbetar för ett Sverige där hygien är både säker, hållbar och styrd av kunskap, inte lobbying.
Läs mer om kemikalielobbyn i tidningen Aktuell Hållbarhet